Det är i sådana här lägen man inser hur mycket man saknar sin familj, jag önskar dom var här oftare eller att dom var här med mig, att allt där uppe kunde komma hit ner.. Det är faktiskt väldigt ensamt ibland och just nu idag på morgon kvisten när jag just kom hem så är det väldigt tyst, med en tung ångest i hjärtat och tårarna bakom ögonen så ska jag snart gå och lägga mig..
Har varit skönt att ha pappa här även om jag varit gnällig och vi bråkat hit och dit för små saker så har det ändå varit skönt, en trygghet och nu är jag utan trygghet igen.. Nu får man återigen vakna upp ensam, här..
Ensamheten är faktiskt den som skrämmer mig som mest och nu är jag det igen..

Även om den kan vara skön ibland så känns ensamheten som mest när ens föräldrar åker hem eller man själv åker hemifrån för det är något som sitter en väldigt varmt och hjärtat..

Det är så mycket som fattas, som man märker vid sådana här tillfällen men inte annars..Synd att man upptäcker det först såhär..Tycker det är tråkigt att pappa inte stannade längre faktiskt, skulle varit kul och skönt och bara varit här utan att hålla på att bygga och stressa och så, kan inte varit en kul resa för honom, har även ångest för det..men nu är allt klart så nästan gång han eller mamma kommer ner finns det inget att göra..för allt är klart..

---