Grrr, jag är lite lätt irriterad just nu faktiskt, ja må säga att jag är lyckligt lottad som får chansen att utvecklas och så i Kungälv detta året och att de var snälla nog och ge mig ett kontrakt till och med, är inte det hur bra som helst? Eller ja jag tycker då det låter hur bra som helst eftersom min förra tränare inte gav mig det förtroendet jag behövde och jag har gått och varit glad och HURTIG minst sagt nu på sistone så fick jag idag mejl av min tränar om vilka dagar osv vi får vara hemma under loven..

Och gissa om jag blev överraskad men även ledsen eftersom jag knappt kommer få tillbringa någon tid ALLS med min kära familj och mina vänner där hemma.. typ 3 dagar får jag vara hemma på höstlovet, är det inte lite sjukt jag bor 160 mil upp och jag menar det är sjukt dyrt att ta sig dit i princip över 2000 kr per gång och det är inget ställe man liksom kommer på att "idag ska jag åka hem" nej det behövs planering..
Sen över nyår ses det som att vi måste tillbringa vår tid här nere.. jag menar alla andra har jag liksom släkt och allt här vad har jag och emelie? Varandra kanske? men ja typ ungefär så.. Trevlig nyårsmiddag man kommer ha.. ELLER INTE..

Jag vet heller inte vad jag ska säga åt min farmor för jag skippade hennes 70 års dag för att stanna här nere och träna, jag känner mig faktiskt dum och nu när jag lovat nyår att umgås med henne nej då måste jag stanna ytterligare för att träna.. Jag menar för att ta sig till toppen eller åtminstone åt det hållet så krävs det träning, uppoffringar men är det verkligen värt att OFFRA i princip hela ens tid för att träna och nå någonting som kanske inte stannar där så länge? Det är min fråga..

nu ska ja ta och äta =)