Ja livet är väl så, man har sin drömmar och någonstans där uppe så är väl världen unik och underbar fast vi inte ser den så ibland..Många frågar sig "varför händer detta mig", men saken är den att jag tror inte man ställs inför hinder man inte kan klara av, jag menar livet är väl till för att lära sig av, om vi visste allt redan när vi föddes så vad för slags utmaning vore livet då?
Fast jag önskar faktiskt många gånger att min värld fortfarande skulle innehålla två av mina närmaste vänner och mina moster och min mormor, vad mer skulle jag kunna önska mig? Vare sig världens paradis eller något annat skulle kunna ersätta min kärlek till dom..Den är oändlig och den kommer aldrig dö ut, den lågan kommer alltid brinna vart jag än befinner mig..
Som någon engång sa "Livestrong"..