Where do I go from here, I'm so lost.
Do you know how hard it is? Finding my way through this.
It shouldn't even be like this.
I shouldn't have to feel like this

I never thought I'd feel this low down in my life.

Jag vet varken ut eller in just nu, det är som att min värld har stannat medan resten bara fortsätter snurra.. Det är en sådan där känsla av total hjälplöshet, tvivel och allt detta frågande..Jag satt igår kväll med Emelie och pratade om alla minnen och om hur egoistiska vi är i samhället, det är så sjukt vi bara tänker på oss själva hela tiden istället för att bry oss mer om de vi har vid vår sida och vi ser dom först när något sådant här händer.. Varför ska sånt här just öppna ögonen för en?...

Erock, det är inte sant, jag vill inte ta in det för om jag tar in det så måste jag erkänna för mig själv och jag vill inte erkänna för mig själv för om jag erkänner det för mig själv så blir det verklighet och jag vill inte ha det till verklighet.. Men jag är även trött på att rymma, rymma från alla dessa känslor men samtidigt så är det ju den lättaste utvägen..

Im left here broken..

Jag önskar du satt här brevid mig just nu, att vi skulle prata om hur kul vi har haft det och hur kul vi kommer ha det, jag önskar du var här för jag behöver dig här, du lyssnade alltid, när jag själv inte förstod så förstod du många gånger åt mig, så många gånger vi pratat om saker och ting varför såg jag inte hur det egentligen var? Jag hade ju kunnat gjort någonting...

Hoppas du vilar i frid vännen... Du har lämnat ett stort hål här nere hos oss, en frågan som vi troligast aldrig kommer få svar på..