Jag behöver dig min vän så sjukt mycket, du fick mig alltid på bra humör.. När jag behövde det som mest.. Varför,varför,varför??????

Fick en "ärlig" kommentar av en vän från norrland nu när jag loggade in.. Det märks att vi glider ifrån varandra, vi kan inte prata som förut, vi tjaffsar jämt och ständigt och varför vet jag inte och jaa jag vet inte..Jag blev chockad när jag läste det, för vad vi än har bråkat om vad vi än gör eller vart jag än är så har jag aldrig pratat illa om dig, för mig har du alltid varit min bästa vän, den som alltid ställer upp, den som alltid finns där när man behöver dig.. Och jag vet mycket väl att jag är dålig på att höra av mig men ska vi ta och byta position så får vi se hur mycket tid du kommer ha över att sitta i telefon? Jag hinner ju knappt prata med min pojkvän nu för tiden, knappt min familj eller någon.. Det är träningar jämt, jag kommer hem sent på kvällen, ska hinna plugga, vara i säng i tid, packa upp hinna duscha osv.. Det är lätt att sitta på andra sidan när man själv inte är i den andres situation..

Men jag ska inte skylla ifrån mig, om du känner som du gör kanske det är lika bra att det är såhär mellan oss? Jag vet inte riktigt... För du är alltid som så sur mot mig nu förtiden och jag vet inte varför heller och jag vet inte om jag ens orkar fråga dig det heller =/

Nu ska jag hoppa i duschen iaf..