Man upptäcker vart man står, man upptäcker hur allting ligger till.. Det är i sådana här tider man får så himla ont i hjärtat men samtidigt är man glad att man öppnat ögonen, för man har blundat alldeles för länge, låtit saker och ting gå förbi, hållit tyst för att hoppas på att allt ska bli bra igen, men det blir det aldrig.. Ärlighet varar alltid längst och varken jag eller du har väl varit direkt ärliga mot varandra om hur man tycker och tänker..
Det skadar, skadar förhållandet till varandra..

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, det känns som att vänner bara kommer och försvinner hela tiden.. Men en sak är säker att det finns alltid dom som man kan glädjas till och vara extra glada för.. Sådana som vet näst intill allt om en men ändå accepterar en för den man är.. Som Stina, vi har inte alls varit vänner på det senaste men man upptäcker till sist att det nog var jag som försummade henne, fast man inte ville inse det.. Jag är så otroligt arg på mig själv för det, för hon är verkligen en vän, allt vad en vän innebär ja det är hon..Så vem som en stöter på henne, håll henne hårt..

Jag ville väl mest med detta inlägg att tacka de personer som verkligen är där för en, folk som förgyller ens dag, gör så att man orkar med allting..Tack för att ni finns verkligen, man säger det allt för lite, men jag vill verkligen att ni alla vet om det..Livet är allt för kort för att hålla inne på sådana saker..