Har jag någonsin nämnt att jag verkligen är lycklig fastän min liv rasar samman då och då? Jag har en helt underbar familj som stöttar mig i vått och torrt, som är där för mig när jag behöver dom som mest, jag har en helt underbar släkt som bryr sig om mig och står där för mig helt enkelt.. Har jag nämnt att jag har helt otroliga vänner? Bättre vänner finner man helt enkelt inte, ibland kanske man inte visar det nog tydligt men ni betyder så otroligt mycket för mig fastän jag är som jag är ibland..
För varje dag som går så växer jag som person, i mig själv, jag lär mig nya saker varje dag, jag lär av mina misstag men även av mina lyckanden.. Jag har gått en hård väg till mötes många gånger och troligast kommer den vägen fortsätta att vara lika svår att gå, men om jag tagit mig såhär långt kommer jag troligast att ta mig igenom den med nöd och näppe ändå..

Nu blev det ett sånt här sentimentalt inlägg här, vart jag vill komma med saken är att NI alla påverkar mig som person, ni som fortfarande finns kvar är fortfarande en stor del av mig och ni som väntar på mig på andra sidan någonstans har gjort mest intryck på mig, jag kämpar och sliter och varje dag som går är ni i mina tankar, ni finns där, säkert stöttar mig också, ni kommer alltid finnas här med mig vart jag än går bär jag er med mig..

Jag pratar ofta såhär konstigt, gåtor, frågande på något sätt konstigt, ni som följt med här ett tag vet och nu vet ni andra också..

Hoppas ni vill fortsätta följa med på min otroliga resa.. Vi kanske stöter på varandra? Vad vet man, världen är trots allt väldigt liten..

Godnatt med er allesammans..