Its true, its really over..

Jag är nyligen hemkommen från Linköping, åkte igår morse och kom hem nu idag på kvällen.. har varit och hälsar på mina kusiner, faster och lars.. Trevligt var det, hade gärna stanna lite till är alltid lika trevligt att komma tillbaka då och då..
Fick även en jätte söt kofta och ett par schyssta byxor av min faster.. kolla här:)



Visst var dem fina?

Ja iallafall var ut igår med min kusin, jag körde nyktert kände att jag behövde det, blev att vi tog oss ut till Ledberg där massa folk från ett avslutat kapitel befann sig.. Ted bland annat och jag ska inte sitta och säga att det inte var kul och så och träffa honom för jag hade faktiskt sett framemot det..
Men däremot inte av anledning till att jag känner för honom eller att jag saknar honom utan av anledning till att jag behövde känna att det liksom var över för mig, känslomässigt, att jag inte längre känner att jag behöver honom eller saknar honom, jag behövde mitt slut och det fick jag..

Jag hade en hyfsat trevlig kväll faktiskt kul att träffa alla igen, vi hann prata lite grann och allt var i sin ordning..Det bästa av allt var att det kändes verkligen som att jag åkte i en tidsmaskin in i det som varit, jag kände mig aldrig riktigt där, för inget av det där är en del av mig längre, jag har haft hur kul som helst med Ted med alla hans vänner, alla runt omkring men det är något som var och inte längre är, något jag inte är i behov av eftersom jag känner att jag verkligen börjar vara done med den delen av mitt liv, jag är redo för någonting nytt, våga mig ut eller helt enkelt bara köra mitt race..

Är inte detta helt fantastiskt, trodde att jag skulle sitta hjärtekrossad hela livet, men så är det inte med kärleken men går vidare till sist, fastän men klamrar sig fast så länge man bara kan, jag kan inte sitta här och säga att jag inte saknar delar av mig och ted tro mig det gör jag, men det jag saknar är något som var för längesen och som verkligen inte finns längre, inte emellan oss..
Men däremot är jag verkligen jätte glad över att vi kan prata med varandra, sitta som vänner och skratta och ha kul ändå och inte känna den där känslan av att man ogillar eller kanske och till med avskyr varandra, för han har gett mig så sjukt mycket bra och jag är verkligen tacksam över det.. därför säger jag tack och nu blickar jag framåt till förhoppningsvis ett nytt äventyr jag verkligen ser framemot..

---