Det känns ändå inte i hjärtat på mig när jag tänker på det, det gör mig så arg men samtidigt så himla besviken över hur vårat rättsamhälle fungerar, jag kan inte undgå att känna, känna efter hur orättvist livet är ibland, värre för vissa än för andra.. Jag har gått snart i 8 år efter detta och bearbetat mig igenom detta, och att hon först nu förstår att det är allvar, att hon kommer mista sina närmaste till sist efter sina val i livet, jag blir så arg, så förvirrad .. Men samtidigt inte förvånad..

---

Idag har jag hunnit vara på gymmet i mer än 2 timmar, kört igenom mina ben, överkropp baksida och ikväll på träningen blir det nämligen överkropp framsida och självfaller intervaller på cykeln, helt underbart med träning när man känner att det ger någonting..

Ikväll får vi se vad kvällen har att erbjuda mig..

Jag har bestämt mig för vad jag vill, jag hoppas att ni ser det i mig, att ni förstår och vill, vill lika mycket som jag vill.. För jag kommer garanterat inte göra er besvikna, helst inte mig själv heller.. Jag är redo, på gång.. Det är så jag känner..