---

Har ni någonsin saknat någon så mycket så att ni har vaknat upp mitt i natten med en klump i halsen som bara finns där, som har funnits där ett tag men man har egentligen bara förnekat det, inte orkat ta tag i det, bara låtit det vara för att man är rädd för att släppa taget och gå vidare..
Vad händer när man inte vill gå vidare i livet, när man vill stå där man är för enstund medan världen bara rullar på, din värld står still medan alla andras fortsätter ?



Det är svårt att sätta ord på det, för alla säger precis samma sak utan att ens försöka förstå hur jag känner, vad jag går och bär på varje dag, det är inte så lätt som era ord får det att låta ..

Life is not fair..

Hoppas iaf på en trevlig avslutning med laget, får se hur länge jag och Emelie kan vara där..
Vi ses säkert senare.. Ciao