Jag önskar jag bodde på månen just nu, know that I must pass this test ..But will I ?

Jag önskar man kunde göra så mkt mer än vad man kan, påverka mkt mer, hjälpa till men man står där liksom hjälplös och bara väntar, det är precis det man gör, man väntar och väntar och även om man väntar så när det händer så blir man ändå lika krossad, lika tom, det är som att någon sliter ut ens hjärta och kastar iväg det, man orkar inte känna, man orkar inte tänka, man orkar helt enkelt inte vara man bara är för att man måste..
Resten av världen fortsätter i samma takt som den alltid gjort medan ens egen värld stannar upp och liksom fastnar likt ett kugghjul och man vet fan inte hur man ska få ut den där biten som fått det där kugghjulet att stanna..

Det är så man känner när man förlorar någon som betyder väldigt mycket, det är nog bara en del hur man känner, det går ju inte att beskriva en känsla fullständigt för den där känslan talar bara för sig själv och man vet bara själv hur det känns, det är lite som en plågoande som inte tycks vilja lämna en ifred..

Men anledningen att jag skriver detta här är för att det är en del av det jag lovat mig själv, att ta tag i saker och ting i mitt liv, sluta rymma och hoppas att jag kan komma undan allt för jag lovar det kommer till sist ikapp en hur mycket man än springer, hur mycket man än försöker vara ett steg i förväg så sitter man där i sin lilla båt med allting man har sprungit ifrån och vet inte hur man ska lösa det, men jag har kommit på en sak, att skriva av mig har alltid fått mig att må bättre så jag tänkte att det här kanske kommer att fungera?! Det kanske hjälper mig att ta steget vidare, lära mig leva med saker, lära mig av mina misstag, eller det kanske åtminstone ger mig lite ro i mig själv..

Jag vill inte rymma längre och det tänker jag inte göra heller, det är dags nu ..