Soon we will understand..

Vet ni den där känslan av att strupen knyter sig och hjärtat vill sluta slå? Magen vänder sig upp och ner och det är som att man inte vet vart man ska ta vägen för verkligheten är det sista man vill vara i förtillfället .. Man vill rymma livet och bara springa, springa så långt och snabbt man bara kan ..
Ja den känslan är jag mycket bekant med, den känslan som jag gärna kunde kasta i soptunnan men trots det så hinner den ikapp mig..

Ska gå och sova nu iallafall, är trött och orkar inte sitta här..Ska jobba imorgon igen, gonatt med er..

Grattis mamma, hoppas du har haft en underbar dag ..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0