Som alla kanske vet vid detta laget så var den stora anledningen till att jag flyttade till Göteborg handbollen, har haft 4 väldigt roliga och väldigt kämpiga år, ibland har jag funderat över varför man fortfarande håller på?! Har redan hunnit haft många goa och tråkiga minnen från tre olika lag.. Heid, Kärra och Kungälv ..

Man har dragits med skada efter skada och inte nog med dt så har man i princip förlorat två år pga det där jädrans knäet och jag är riktigt stolt över mig själv att jag orkat, orkat träna ihjäl mig för att ta mig tillbaka, att jag orkat hitta den där motivationen så jag ger en stor guldstjärna till mig själv där.. Men nu när man står vid kanten och känner att denna underbara sport tar mer energi än vad den ger?!
Vad gör man?! Jag älskar handbollen, är ett sätt för mig att ta mig igenom vardagen och något som får mig att tänka på annat för en liten stund

Men just nu så känner jag bara såhär "Vad tusan håller jag på med egentligen? Det går faktiskt rätt så bra nu, men är det verkligen värt det, ska jag lägga all denna tiden på handbollen nu och missa att resa och leva mitt liv, allt handlar om prioriteringar och vad gör man när ens medspelare tror mer på en än vad ens tränare gör?

Jag står vid en milstolpe just nu, vad jag vill, vad jag prioriterar och samtidigt känns det som - kämpade jag mig verkligen tillbaka för ingenting, för att jag skulle ge upp nu? Men samtidigt tänker jag såhär jag lägger ner i princip hela min tid till detta, man lever bara engång och tiden går snabbt vill jag verkligen missa allt annat ?!

Svår fråga det där som man troligast inte ändå får svar på för man vill kunna göra bådadera men som jag sa tidigare prioriteringar och värderingar.. I slutändan så gör man nog ändå det som är bäst för sig själv, om man vill satsa på spelare som har detta tanke sätt "jag orkar inte spela, jag orkar inte träna, jag har jätte ont i fingret kan inte träna idag eller jag är lite less nu orkar inte träna och kommer tillbaka efter några veckor och ändå ska in och spela 60 min" Sådana som går till träningarna och bara skiter i det så visst, men då kanske man får tänka om, tror man att ett lag utvecklas med sådana individer omkring sig ?!

Nu pratar jag i allmänhet vad man ser, man tappar så himla många spelare som verkligen hade kunnat bli så bra på bara sin vilja och sina värderingar och prioriteringar kring handbollen, tyvärr slutar många bara för att tränaren inte riktigt tror på spelaren i dagsläget..

Aja nu ska jag sluta fundera kring detta för det bara gnager på en, istället ska jag käka lite, är dö hungrig efter matchen som vi förresten förlorade med 22-26 :/