Japp, där kom bakslaget på axeln .. Känns så himla hopplöst, man hittar tillbaka till något som äntligen börja klaffa för en, allt funkar, det kunde inte kännas bättre, så hoppar min axel ur led och gör hösten än mer förbannat tråkig och jobbig, även om jag jämt försöker se det positiva i det negativa bara för att orka så ikväll känns det bara tråkigt :(
Visst kanske hoppades jag att det skulle vara bra efter bara 6 veckor, men hoppet är väl det sista som dör eller vad brukar man säga? Jag vill helt enkelt bara spela handboll igen, kunna bara gå ut på plan och älska att vara där varenda sekund..

Men motgångar är som man brukar säga till för att bli starkare och lära sig, men ibland kunde jag fan vara utan dom känner jag, ibland hade jag bara velat ta och knyckla ihop dom, spotta på dom och bränna upp dom ! Aldrig se dom igen men men.. jag får se till att andas ut, ta denna kvällen och börja på nytt imorgon ! Då brukar den här hopplösa känslan ha lämnats kvar nånstans och jag ger lite till bara för att jag har sånt jävla psyke !! Och jag kan väl bara säga tack mamma och pappa för att jag föddes till att vara JORDENS envisaste människa !

Som tur är hjälper mottot "Det löser sig", det är tur att det är med mig varje dag och sparkar mig i röven då och då när jag bara vill ge upp ..

---