Börjar känna mig rejält trött, dessa tider är inte rätt i min dygnsrytm, mina ögon känns otroligt tunga just nu i skrivandes stund, men ändå så plågar jag mig själv, halvt vaken, halvt sovandes..

Ibland fastnar man i tankar, funderingar .. mina vanliga filosoferingar men... ibland så vill jag bara stänga av, njuta, bara för en sekund för att sedan trycka på on knappen då verkligenheten liksom jagar ikapp en. Det är så man tar sig vidare, man reflekterar, känner, går vidare och inser att verkligheten är här och nu.

Men ibland gillar jag liksom att gräva mig tillbaka i det förflutna, leka med tankarna, ändra scenarion, ta till fantasin, tänka "om" eller "ifall att" även om jag vet att jag ändå vaknar till att inga svar ha, så gillar jag läget, att det faktiskt inte är framtiden utan det förflutna i vilket fack man än vill placera saker i.

Satt och pratade med en god vän idag om allt möjligt och då kom vi in på att på något sätt så sitter ändå det förflutna kvar i ens hjärta, angående krossade hjärtan så kom vi in på att man aldrig glömmer människor (även fast man ibland vill) så finns dom alltid där ändå, enda skillnaden är att det inte gör ont längre, man har bara tagit sig vidare och tar med sig alla erfarenheter man kan och blir en bättre "med" människa, ska man kalla det så?!

"life is worth fighting for, in all types of weather"

Godnatt mina vänner :)